Hasselöns historia och utveckling
I Båven finns två öar som fått smeknamnet ”Båvens pärla”. Den ena är Ängö, berömd för sin rika flora, den andra är Hasselön, vår ö.
Här är naturens skönhet fulländad genom ett perfekt samspel mellan skog, äng och sjö. Hasselöns läge i den vackra och vidsträckta Båven är en viktig komponent i detta samspel.
Sjön är en av Sveriges örikaste med många och långa fjärdar som breder ut sig som
bläckfiskarmar åt alla håll. Den som vill färdas utefter stränderna runt hela sjön får en färd på
25 mil. I flera av fjärdarna är vattendjupet ovanligt stort. Detta orsakas av att Båven till stor del består av sprickor i berggrunden som vattenfyllts. Tämligen få tillflöden gör att det tar fyra år för vattnet att passera sjön. Båven ingår i Nyköpingsåns vattensystem som med omkring 400 sjöar utgör ett av landets största. Vattenkvaliteten är så hög att vattnet är drickbart utan rening. Boende kring sjön har under alla tider tagit sitt hushållsvatten ur den utan negativa konsekvenser. Vattnet är näringsfattigt vilket betyder att vattenväxter såsom vass endast finns på leriga eller dyiga bottnar.
Unikt för Båven är förekomsten av den sägenomspunna fisken mal som är en relik från silurtiden. Malen finns, förutom i vår sjö, endast i Emåns och Helgeåns vattensystem. Fisken är totalfredad som innebär att den ska förpassas tillbaka i sjön omedelbart om nu någon råkar få upp en. Båven har stora bestånd av fågelarterna storlom och fiskgjuse. Ingenstans i Europa häckar fiskgjusarna så tätt som här i sjön.
Hasselöns tidiga historia finns få vittnesbörd om. Fynd av stenyxor på ön ger dock belägg för att människor redan under stenåldern bebott eller gästat ön. Från medletiden har ön sannolikt utnyttjats som betesmark för tamboskap sommartid. Enligt Lantmäteriets karta från år 1893 fanns ingen bebyggelse på Hasselön vid denna tid. Flera närliggande gårdar har däremot gamla anor. Vid forskningar i Riksarkivets handlingar fann den tidigare ägaren till Mörksund, amiral Wetterblad, att hans gård var omnämnd redan i slutet av 1390-talet. Gårdarna Rosmossen och Hårdvallsäng bebyggdes och skattelades under 1600-talet. Dessa gårdar, liksom Hasselön, har under flera hundra år ägts av Sparreholmsgodset. År 1892 förvärvade kammarherre Emil Dicksson godset. Gårdsbyggnaderna på Hassleön uppfördes 1895-1896.
I juni 1920 köptes Hasselön av trävarubolaget Backa-Hosjö som drev såverket i Sparreholm. För att förse sågverket med timmer avverkades en hel del skog söder och öster om Båven. För att forsla timmer byggdes en smalspårig järnväg från sjön Likstammen fram till Båvenhult som ligger i Penningbyviken i sjöns sydöstra del. Timret buntades ihop med järnkättingar till s k mosar som sedan drogs i långa släp upp till sågverket i Sparreholm. Järnvägen lades ned under 1940-talet och timmerbogseringen strax därefter. På västra delen av Hasselön växte en väldig ek som fick namnet ”mateken” då bogserbåtarna gärna lade till där när det var dags för matrast. Fortfarande finns ett servitut för trävarubolaget att dra timmer genom byalagets vatten. Ingen vet ju vilka restriktioner som kan komma vid en konflikt i världen.
Nåväl, Hasselön bytte ägare igen i mars 1939. Vendela Johansson köpte ön och sålde den vidare till Sven och Folke Ericsson i mars 1948. Genom arv blev Gulli Viktoria Ericsson hälftenägare till ön 1961. H Fyrberg köpte Hasselön 1962. I december 1965 överläts ön till H Fyrberg Fastighets AB. Detta företag genomförde utbyggnaden av vägar och styckade av tomter för Hasselöns omvandling till ett fritidsområde.
Ett fritidsområde kan jämföras med vilket annat samhälle som helst. Nutidsmänniskan har i princip samma krav på service och bekvämlighet oavsett om hon bor i ett fritidshus eller i en tätort. Detta har också medfört att myndigheternas krav på sanitära anläggningar har skärpts. Bebyggelseplanen för Hasselön fastställdes i slutet av år 1966 av Länsstyrelsen. Planen medgav att 58 tomter fick bebyggas varav tre låg runt Hasselö gård. Till varje tomt byggdes farbar väg, drogs fram kablar för elförsörjning, drogs plastledningar för sommarvatten samt lades ned en tvåkammrbrunn för avloppsvatten från bad, tvätt och dusch.
För gemensamt bruk byggdes en dansbana försedd med tak och löstagbara sidostycken samt en bastu utrustad med elaggregat och varmvattenberedare. Två friluftsbad anlades och försågs med var sin badbrygga av tryckimpregnerat virke. Runt ön byggdes sju båtbryggor av obehandlat virke. Varje tomtägare disponerade en båtplats vid närmaste båtbrygga. Alla nio bryggorna vilade på flytelement av bensinfat som rostade sönder efter några år och ersattes med tunnor av stålplåt. Det obehandlade virket ruttnade också varvid bryggorna blev en olycksfallsrisk. I mitten av 70-talet inköptes nya båtbryggor utförda i tryckimpregnerat virke med flytelement av styrencellplast liggande i plasttråg. Från början hölls bryggorna på plats med stålrör nedslagna i sjöbotten. De nya bryggorna förankrades med betongklumpar som fästes vid bryggorna med kättingar. För barnens lekar iordningställdes en lekplats i dansbanans närhet. Till östra badet anskaffades efter några år en rutschbana.
För transporter ut till ön behövs en stabil bro. Det fanns en bro utförd i trä men vid transport av grus brakade en lastbil igenom och hamnade på brofästet halvvägs ned i vattnet. En ny bro med stor bärighet byggdes med stående DIP-balkar som vilade på gjutna brofästen av betong. Överdelen byggdes helt i trä. Vid en renovering som kostade skjortan, närmare bestämt 100 000 kronor, försågs bron med ett metallräcke samt en ny körbana. Renoveringen gjordes i början av 80-talet. Bron ägs och underhålls av Hasselö vägförening.
Med ett gåvobrev överlät H Fyrberg Fastighets AB äganderätten till stamfastigheten på Hasselö Norrgården 1:19, till Hasselö Byalag från den 1 januari 1969. En summa om 5 000 kronor erbjöds samtidigt som bidrag för att lösa de återkommande problemen med vattenförsörjningen. Från byalagets sida krävdes istället för den erbjudna summan att företaget skulle bekosta en utredning om hur vattenfrågan kunde lösas samt även bekosta en ny anläggning. Förtaget höjde därefter den erbjudna summan till 10 000 kronor som täckte kostnaden för den nya vattenanläggningen.
Vattenproblemen har genom åren varit en följetong som här redovisas i sammandrag. 1964 borrades en djupbrunn på den plats vattenverket nu ligger. Borrhålet gick igenom det saltlager som finns på ca 100 meters djup. Saltet förstörde hela borrhålet och dess vatten kunde ej användas till någonting. 1965 grävdes en fyra meter djup brunn nära platsen för sopcontainerns uppställningsplats. Denna brunn togs i bruk 1969 men dömdes ut 1972 då dess vatten innehöll alltför mycket järn. Under hösten -72 ansökte byalaget om tillstånd från Flens Kommun att använda Båvens vatten som hushållsvatten. Hälsovårdsnämnden tillstyrkte denna ansökan men ställde flera krav på vattenrening och skötsel av anläggningen. Ett av kraven var att ett bakteriologiskt prov måste tas varje månad anläggningen var i drift och analyseras på laboratorium. Analysresultatet sändes till både byalag och Hälsovårdsnämnd. Ett annat
krav var att namnet på den för skötseln ansvarige delgavs kommunen. Den handpump som finns 200 meter från bron har hela tiden varit en reservvattenpump. Den har använts vid avbrott i och reparationer av vattenverket samt av känsliga personer som ej tål klor m m. Handpumpens brunn är borrad i berg ner till 12 meters djup.
Vattenanläggningen har renoverats och kompletterats vid flera tillfällen. Senast skedde detta 1995. Ansvarig för vattenanläggningen under åren har varit arrendatorn på Mörksund 1972-1983, Sven Ekstrand 1984 och från 1985 Gunnar Jonsson. Sven Svensson och Lennart Englander var genom sina gedigna yrkeskunskaper involverade som konsulter. Idag har 20-tal tomtägare löst vattenfrågan genom att borra en egen brunn eller genom en egen intagsledning från sjön.
Då huvuddelen av öns hushållsvatten tas ur omgivande vattenområde är det viktigt att alla avloppsbrunnar och slutna tankar är i gott skick. Exploatören försåg alla tomter med tvåkammarbrunnar med en infiltreringsdel. I brunnen ska grövre partiklar stanna kvar och sugas upp vid den slamsugning som måste göras minst en gång per år. Alla WC skall vara anslutna till en sluten tank med samma krav på tömning. Då våra tvåkammarbrunnar ej fungerar längre döms de ut av kommunens Miljönämnd och måste ersättas av en trekammarbrunn. En sådan brunn ger bättre rening men är också dyr att få på plats. De gamla hederliga torrdassen var från början var mans egendom och var utrustade med tunnor av plast som senare byttes mot plastsäckar liggande i kartonger. Vid hämtningen hände det att säckarna läckte och spred en oangenäm doft samtidigt som renhållningsgubbarna fick delar av innehållet på sina
kläder. Efter något år gjordes en återgång till tunnorna med lock. Våra båda badplatser är allmänna och måste därmed ha toaletter. Detta enligt lag och för att statligt och kommunalt vägbidrag skall utgå till vägarna fram till baden.
För vanliga hushållssopor användes under många år säckställ placerat på respektive tomt. När sophanteringen rationaliserades stationerades en container på den plats den har än i dag. I samband med städdagarna vår och höst placeras containrar vid dansbanan avsedda för grovsopor. Från den 1 juli i år (2001) har nya regler medfört skärpta krav på bl a elektriska apparater. För uttjänta kyl- och frysskåp har sedan ett antal år gällt särskilt noggranna regler då freonet är ett hot mot jordens ozonlager.
Strömförsörjningen var från början undermålig. Spänningen låg ofta mer än 10 % under utlovat volttal. Det märktes direkt på glödlampornas minskade lyskraft när mjölkmaskinerna startades vid Mörksund. Efter flera upprustningar med bl a nya transformatorer är det sällan vi råkar ut för strömavbrott.Den gångna vintern visade att stora snömängder och stormar är det största hotet.
Dansbanan med sitt tak har genom åren varit guld värd. Tack vare den har alla planerade fester kunnat genomföras trots regn och rusk. Vi har haft eget midsommarfirande på ön sedan 1968. Höstfesten blev en tradition i början av 70-talet. För att arrangera fester och planera städdagarnas aktiviteter bildades TRIVSELKOMMITTÉN. Dess ordförande ingick i styrelsen. Senare ändrades rutinerna så att öns tre områden turas om att planera fester och stå för den förplägnad som bjuds i samband med städdagarna.
Även på ett fritidsområde är det viktigt att det finns olika former av aktiviteter. Särskilt viktigt är det för barnen som blir odrägliga vid brist på kamrater eller sysselsättning. På sommaren behövs en badplats eller bollplan för att starta lekar och spel. På vintern behövs snö eller säker sjöis. Allt detta finns på Hasselön med reservation för sjöisen. För öns ungdomar blev Gösta Persson tomt 41, ledare för träningar och matcher i fotboll. På planen intill dansbanan sattes upp målställningar. Under sjuttiotalet möttes ungdomslag och gubblaget varandra i bejublade matcher. I samband med matcherna fick flera medlemmar smeknamn. En kallades Älgen för sina långa kliv med höga knäuppdragningar. Mot Hagen, ett närliggande fritidsområde, utkämpades ett antal drabbningar både på Hasselön, på Hagens plan samt någon gång på Skebokvarns fotbollsstadion.
På dansbanan spelades bordtennis. Under 70- och 80-talen kördes ”Båven race” som var en segeltävling med mindre båtar. Lag från Hasselön, Hagen och Fejbol/Lövåsen tävlade mot varandra. Man turades om att arrangera tävlingarna. Särskilt aktiva var Lennart Norr, Stig Lindqvist och K-E Boström. Windsurfingen blev populär i början av 80-talet. Det blev populärt att först ta sig runt ön på brädan. Problemet var att ta sig under bron. Det fick göras med hjälp av vanlig simning.
På vintern var det ganska få tomtägare som vistades på ön. Ett par ägare bosatte sig permanent på Hasselön under 70-talet. Under sportloven blev det ibland så många på ön att det kunde bli bandy eller ishockey med två lag mot varandra. När snötillgången tillät drogs skidspår upp på gärdena.
Fiske var och är en sysselsättning som många ägnar sig åt på sin fritid. Då byalaget äger fiskevattnet som omger ön blev det möjligt att tomtägarna skulle få fiska med fasta redskap i detta vatten. Detta fiske får dock endast bedrivas för hushållets eget behov och absolut inte yrkesmässigt dvs ingenting får säljas. Eftersom byalagets vatten också är utarrenderat till Sparreholms fiskevårdsförening som erlägger en avgift för detta skall alla som fyllt 17 år köpa fiskekort för fisket. Denna förening använder influtna medel till att köpa gös yngel och sätta ut dessa både vid Hasselön och vid Sparreholmsbadet. Tomtägare som vill fiska med nät eller långrev får göra detta under högst tio fiskedagar per år. Redskapen ska vara märkta med en speciell metallbricka som lånas ut av tillsynsmännen för fisket Arne tomt 65 och Gösta tomt 69.
Länsstyrelsen gav under år 1996 byalaget rätt att inplantera signalkräftor runt Hasselön. I september samma år placerades 400 små kräftor ut. Kräftfisket startade i augusti 1998. Antalet fångade kräftor var under de två första åren ringa men ökade kraftigt till 800 st år 2000. Till ön har rymlingar från intilliggande fiskevatten förirrat sig och snälla grannar har också hjälpt till med att öka kräftbeståndet i vårt vatten. För att fiska kräftor ska speciella klotsar av frigolit märkta med respektive tomtnummer hämtas hos tillsynsmännen. För att få rapport om antalet fångade kräftor betalas en depositionsavgift som återfås då klotsarna återlämnas. Observera att anvisning från tillsynsmännen för både fisket och för fågelskyddet alltid skall åtlydas!
Tomtförsäljningen på Hasselön startades under våren 1967. Merparten av tomterna såldes inom ett par månader. För att tillvarata tomtägarnas intresse och administrera och leda den vidare uppbyggnaden av fritidsområdet bildades Tomtägareföreningen Hasselö byalag och Hasselö vägförening. Föreningarna bildades vid ett sammanträde på Sjöfartshotellet i Stockholm den 24 oktober 1967. Företrädare för 30
tomter var närvarande. På dagordningen stod bl a val av styrelse och antagande av i förväg föreslagna stadgar. Till föreningens förste ordförande valdes Karl Lagnefors. Styrelserna har alltid haft identiskt lika uppsättningar av ledamöter. Det har under årens lopp varit ett ständigt växande problem att få kandidater till styrelsen och andra uppdrag. Med vetskap om vilken unik pärla vi har att förvalta blir det förhoppningsvis lättare att få kandidater att ställa upp och göra en insats!
Hasselön den 3 augusti 2001
Arne Johansson tomt 65